Juridik och politik.

Åsiktsspyan tänkte klargöra några detaljer för er.

Nånting som irriterar skiten ur mig är när folk säger "...och så ser lagen ut." Ja, jag har själv varit där, därav att kan jag vara ödmjuk nog att förstå att man kan ändra sin inställning kring detta.
Som ni kanske sett så har det varit ett jävla tjat på min blogg om våldtäkter och attityder kring detta, och det är minst sagt oundvikligt att på något sätt även blanda in lag och rätt i denna diskussion, och gärna påpeka att jag, på grund av mina åsikter, inte skulle veta hur lagen ser ut.

Jo tack, jag vet hur lagen ser ut kring sexualbrott, och jag har hyfsat bra koll på praxis också. Men framförallt har jag koll på varför lagen ser ut som den gör.

Det är inte så att lagarna uppkom genom ren magi, huggna i sten och förmedlade till oss från en gudomlig kraft på ett berg. Våra lagar är frukten av de värderingar som våra folkvalda, dvs riksdagspolitikerna (som ju är den lagstiftande kraften i landet) har. Vi, folket, röstar efter våra värderingar och åsikter när det är dags för val, och efter valet hamnar 349 personer från hela landet i riksdagen, procentuellt fördelade efter hur vi, folket, röstade. Vad de tycker, och i förlängningen vad vi, folket, tycker, kommer alltså att färga av sig i lagstiftningen. Jurister har en roll i lagstiftningsprocessen, men de bidrar inte med åsikter, utan med formalia, som att t.ex. se till att den tilltänkta lagen inte krockar med någon nuvarande, och sådana saker.

Våra rättslagar är alltså inga naturlagar, de är resultat av den tidens värderingar. Det var t.ex. inte alltför längesen som homosexualitet var kriminaliserat, men det är det alltså inte längre. Inte för att någon sa "... och så ser lagen ut" och ryckte på axlarna, utan för att folket protesterade och ville ha en ändring. Och det blev en ändring. Och så är det varje dag: riksdagspolitikerna röstar igenom nya lagar och lagändringar hela tiden.

Men, inte nog med att politiker, dvs folk med åsikter, har makt över lagstiftningen. De sitter även som nämndemän i tingsrätterna i landet och avgör utgången i brottmål. I brottmål sitter det vanligtvis en domare, dvs en person med juridisk utbildning, och tre nämndemän, dvs tre politiker utan juridisk utbildning, och dömer.

Förstår ni vart jag försöker komma nu?

Amen de följer ju lagen bara, föresten tycker jag att dom dömmde rätt, rätt åt den jävla horan

Amen lagen ser ju uuuuut så, inget å göra åt.. håll käften o sluta klaga så jävla mycket, skaffa ett jävla liv för faan jävla feminazi

Amen jag är ju dum i huvet, öööh...

Även vid rättegångar sitter folk utan juridisk utbildning, men med politiska åsikter och värderingar, och har lagen i sina händer. Dessa personer kommer avgöra rättspraxis, dvs vägleda kommande mål. Även domaren kan såklart ha åsikter som kan vara avgörande för utgången, men domaren är inte där i egenskap av politiker, utan av en juridiskt bildad person.

Min poäng är att det är naivt att tro att juridik och politik inte har ett självklart samband, vare sig det kommer till lagstiftning eller domslut. Om en person har misogyna, rasistiska, homofoba och/eller allmänt unkna och människofientliga åsikter, så kommer detta att färga av sig i dennes arbete. Tro inget annat. Och det är även naivt att tro att alla domslut är fullständigt objektiva och opartiska. Haha, trodde ni verkligen det, på riktigt?

Det sitter människor, med tankar, känslor, erfarenheter och åsikter och dömer, inte datorer som kalkylerar enligt vissa givna algoritmer. Och vi vet nog alla att den mänskliga faktorn kan vara förödande i fler sammanhang än juridiken.

För att alla ska bli nöjda.

Det faktum att jag har åsikter kring saker och ting verkar reta upp en del väldigt mycket, så jag tänkte bjuda på ett helt åsiktslöst inlägg. Varsågoda!

Jag drack precis upp mitt te och lyssnar på Syster Sol.

Ni behöver inte tacka mig.

Söker jobb!

Jag söker jobb! Gärna inom media, PR, kultur och skrivande, men även research och analys, då jag har mina talanger där.

CV och sånt hittas här, eller på länken högst upp i bloggen. Sprid gärna vidare infon!

Så här är det.

Måste bara slå ett slag för en av mina favoritsatirserier, nämligen Så här är det. Följ deras Facebook-sida eller blogg. Alltså, det är ibland (eller typ jämt) så klockrent att jag glömmer vad jag heter.

En riktig våldtäktsman kan aldrig vara en ung populär snygg kille.

Jag har något svagt minne av denna bok, jag tror jag sett den på nåt bibliotek nånstans. Eller så inbillar jag bara mig (kanske pga att jag känner igen illustratörens stil). Denna bok är från 1985 (därför på sätt och vis ursäktad), och jag har inte läst den, men förstått det som att den handlar om en pedofil, en ful gubbe helt enkelt.

Problemet med böcker likt denna, filmer etc, är att de spär på myten om vem som är en riktig våldtäktsman (eller pedofil). Myten säger att våldtäktsmannen är en äcklig, gärna äldre enstöring, utan social kompetens, någon som bara liksom inte "fattar", eller hur man ska säga. Jag säger inte att det inte finns, jag säger bara att denna myt menar att inga andra män kan vara riktiga våldtäktsmän. Ta Steubenville-fallet bara som exempel, särskilt för att det är aktuellt. Killarna som våldtog var unga, sociala, populära, duktiga i skolan och idrottsbegåvningar. Med andra ord, LÅNGT ifrån den här våldtäktsman-myten. Hade tjejen blivit våldtagen av en "ful gubbe" så hade ingen i princip ifrågasatt henne.

Ful orakad rabiat feminist som ingen ville ligga med. :'(

Jag minns när jag var en liten flicka, kanske 5-6 år gammal. Jag minns att min mamma inför Orsayrorna varnade mig (i all välmening, klandrar inte henne det minsta) för s.k. fula gubbar, som skulle stoppa snoppen i stjärten i mig, dvs pedofiler. Det lät ju skitläskigt, och detta innebar att jag blev misstänksam till äldre män, typ min pappas ålder och uppåt (ca 45+ alltså). Jag blev som tur är aldrig utsatt för en pedofil (eller är tur verkligen rätt ord? Not sure if...). Jag vet inte vad det beror på, kanske för att jag 5 år gammal var en ful orakad feminist som ingen ville ligga med, jag vet faktiskt inte. Jag kanske borde ha fått kuk™, så jag inte blev så gnällig och rabiat som vuxen.

Men vad hade hänt om jag hade blivit utsatt för övergrepp av en, låt säga, begåvad och populär kille i 19-årsåldern? Som råkade gilla 5-åriga flickor i hemlighet? Jag tror att betydligt fler hade tvivlat på att ett övergrepp hade skett, då en sån kille "aaaaldrig" skulle göra nåt sånt. Min familj hade fått skit som fa-an och anklagats för ditten och datten. Jag själv hade blivit framställd som en lögnare för resten av livet.

Och lite så är det även med våldtäktsmän som inte är pedofiler, utan som kanske snarare ger sig på sin flickvän, fru, tjejkompis eller dejt. Om våldtäktsmannen inte är "rätt", dvs en ful gubbe, då är han inte heller en riktig våldtäktsman. För en man som inte faller under facket våldtäktsman kan tydligen inte våldta.

Blev du förbannad? Bra.

Tycker du jag har helt jävla fel och behöver mer kuk så jag håller käften? Läs då En riktig våldtäktsman : en bok om samhällets syn på våldtäkt av Katarina Wennstam. Jag läste den boken för många år sen, när den kom ut 2004 (efter att ha läst hennes bok Flickan och skulden, som också rekommenderas för den delen), och den boken förändrade mitt liv, och framförallt mitt tankesätt. Den kanske förändrar ditt tankesätt också. Eller så gör den inte det, om oturen är framme.

Payday? More like "Mayday, mayday, mayday, sexistisk osmaklig promovideo för spel, rädda mig"

Detta videoklipp (vars kommentarsfält inaktiverades när folk började kritisera den) har snurrat runt på Twitter idag, med all rätt. Som jag förstått det så har denna video inte lanserats innan (isåfall hade någon av alla gamers jag känner känt till det, och ingen är bekant med denna video) och den verkar vara från ett privat Youtube-konto (Sophies?) men möjligheten finns förstås att den har lanserats innan. Men viral börjar den bli först nu.

Det är alltså Overall Studios, som ägs av Starbreeze, och deras kommande spel Payday 2 och den tillhörande Payday-filmen som promotas i denna video. Två tjejer från förra säsongen av Top Model, Nina och Sophie, är där som... inte reportrar i alla fall, snarare kuttersmycken som står och beundrar killarnas arbete, och sedan provar själva att spela lite. Det är superbra att de själva provar att spela, men det som är bra slutar liksom där. Jag tror att en promovideo inte kan bli mer sexistisk än såhär. Istället för att faktiskt intervjua utvecklarna om själva spelet och varför det är så bra, så dras det sexskämt ("I'm modeling a giant penis"), tjejerna kommenterar varandras utseenden ("I really like Nina, she is so harmless and cute, I just wanna eat her like a little cupcake" "If I was lesbian...") och det är hela tiden fokus på tjejerna och att de är snygga, typ. De slänger in lite snabbt och i förbigående vad filmen faktiskt handlar om (ett bankrån) Men ja, hela videon går ju ut på att hitta snygga tjejer som kan vara med i den kommande Payday-filmen (även det unket och förlegat): "Girls, send us the video and we will send it on to the guys!" Det är ju nästan så jag får känslan av att utvecklarna är ute efter lite personligt runkmaterial snarare än statister, då det inte ens är tjejerna som tydligen ska rösta på videoklippen utan killarna "the guys", dvs spelarna. Vad gör då tjejerna ens i videon, om de inte ens tänker vara jury? Well, behöver jag verkligen svara på det? #säljgrejmedtjej
Återigen får vi lära oss att det enda tjejer duger till är att vara snygga prydnadssaker, som finns till för att behaga killarna. Nina och Sophie, kom igen, ni kan för fasen bättre än så här!

Jag väntar spänt på svaret från Starbreeze (Daniel Goldberg har lovat att ringa Starbreeze), och hur de tänkte med denna video egentligen. För PR-mässigt så är denna video en katastrof, i den mening att deras varumärke gått i botten. Grattis, eller vad man nu säger.

Mer victim blaming.

Ifall mitt blogginlägg om den gången jag inte blev våldtagen fastän jag "borde" ha blivit det inte var tydligt nog angående victim blaming, så ger jag er denna bild, som har blivit en klassiker i dessa sammanhang.

Gaming.

I fredags tog jag inte beslutet att spendera hela helgen med att spela Spore (5 år efter alla andra), ändå blev det så att jag spelade bort hela helgen. I fredags var det t.o.m. tre olika personer som undrade om jag skulle ut, vilket jag alltså inte skulle eller ville. Istället spelade jag Spore istället för att äta, sova, duscha och träffa folk. Resultat: Började sakta men säkert förvandlas till en gamer: Jag var hög på adrenalin, tappade aptiten, slutade sköta om min hygien och upphörde med all mänsklig kontakt.

Tur att helgen inte varar längre än till söndag. Idag mår jag bra, luktar gott och är mätt i magen. Jag blev inte en gamer denna gång heller.

PS. Vill ni spela ett spel som har ett konkret slut, spela inte Spore. Det har ju för fan inget slut.

Jag gjorde allting fel, ändå blev jag inte våldtagen.

Jag fattar inte hur det inte kunde hända. Alla rekvisit var ju uppfyllda. Hur fan kunde det inte hända?

Halloween 2012. Jag hade varit ute på tv-spelsklubb och klätt ut mig till någon slags bimbo-Barbie, vilket uteslutande berodde på att jag hade bestämt mig i nästansistaminuten att jag skulle ut, och min utklädnad var en slags sorglig improvisation. Men sminket blev bra, jag såg verkligen helt bisarr ut. Peruk, urringat rosa linne, kort kjol och svarta strumpbyxor fick fullända outfiten. När jag laddade upp bilden på Facebook innan utgång så var det några som undrade vem det var på bilden. De fattade inte först att det var jag.

 

 

Kvällen var superrolig. Förvånansvärt många trodde jag var en bimbo for real som råkat gå förbi klubben (lol), och jag blev behandlad därefter, dvs som ett korkat objekt (tragiskt). Men, jag hade ändå askul. Träffade vänner, lärde känna vänners vänner, hörde Gangam Style spelas minst 4 gånger, drack alkohol. Väldigt mycket alkohol. Inte så jag helt förlorade mig, men... ändå mycket.

Klubben stängde, vi var ett gäng som drog till Donken för att fyllekäka cheeseburgare. Sen blev det efterfestdags! Taxi ut till hooden, för att sen inse att jag är den enda tjejen i sällskapet, och jag känner endast en av killarna sen tidigare. Folkölen öppnades, musiken slogs på och fighten om sittplatserna började.

Japp, nu har vi nästan alla rekvisit uppfyllda: En full tjej med urringat och kort kjol, sju fulla killar som utgör det resterande sällskapet, varav endast en är någon jag känner sedan tidigare. Det är situationer likt denna som tidningar av olika slag varnar om: Var inte full, ha inte kort kjol, följ inte med okända hem, gå absolut inte på efterfester. 

Vad hände?

Ingenting.

Absolut ingenting.

Jag däckade i värdens säng med min polare (no funny business), sorry värden! Men var astrött. Vad de andra gjorde vet jag inte riktigt, men gissar att de fortsatte att titta på Youtube-videos. Om de hade en stor härlig orgie i soffan så var det något jag missade isåfall.

Vaknade dagen efter med kläderna på.

Blev inte våldtagen en enda gång under kvällen, natten och morgonen. Inte ens ofredad på något sätt.

Hur fan kunde det hända? Jag gjorde ju alla fel :(

Oh, just det, glömde: Våldtäkt beror inte på att offret gör något, våldtäkt beror på att förövaren gör något.

Ny frisyr.

Jag har som sagt inte klippt mitt hår sen november 2011, men idag fick en Björn Axén-elev sätta saxen i mitt gråtfärdiga hår (sist jag fick mitt hår klippt var också av en Björn Axén-elev). Eleven skulle öva på att klippa en page, och jag var mer än villig. Och fint som fan blev det också, speciellt nacken gillar jag. Var så hjärtligt trött på mitt ojämna slitna hår. Sitter gärna modell igen.

Före. Alltså, fa-an vad håret inte var snyggt.

Efter. Jämnt och fint.

Nöjd.

Så ser en riktig kvinna ut.

Med anledning av spridandet av bilden på Åhléns skyltdockor så har det blivit ett jävla tjat om hur en riktig kvinna ser ut eller inte. Jag tänkte reda ut detta en gång för alla. Vad är en riktig kvinna? Hur ser en riktig kvinna ut?

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

Två riktiga kvinnor.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

En riktig kvinna.

Jag skulle kunna fortsätta med fler bilder (helst på alla kvinnor i hela världen), men jag tror ni fattar.

Ny färg etc.

Avfärgade håret. Färgade sen det orangeblonda håret med en askblond färg. Resultatet blev detta, nån slags röd/jordgubbsblond nyans. Inte riktigt vad jag ville ha, men what the hell. Kan ha såhär i nån månad eller två. Måste dock klippa mig, inte klippt mig sen typ november 2011 (jo, det är sant).

Älskade tonårsflickor.

Älskade tonårsflickor.

Det är med sorg i hjärtat jag läser om den 13-åriga flickan i Kumla som valde att ta livet av sig, som kanske t.o.m. hetsades att ta livet av sig, p.g.a. kränkande bilder på henne.

Att en ung person väljer att ta livet av sig till följd av nätmobbning är ovanligt i Sverige, som jag har förstått det så var hon det första fallet, och sorgligt nog kommer hon inte bli det sista. Det finns unga människor som valt att ta livet av sig till följd av nätkränkningar utomlands, och jag hoppas vi inte ser denna trend i Sverige.

Ni är unga och befinner er i en ofta brutal miljö, där tafsande och förolämpningar normaliserats. Där ni får höra att "killar tycker ju om er, det är därför de säger hora och tafsar er på brösten, ta det som en komplimang!", där ni får veta att ni ska tacka och ta emot. Och det är inte bättre på nätet. Det skär i hjärtat att veta att folk kan bete sig så illa mot varandra, inte visa mer kärlek.

Vuxenvärlden sviker er. Lärarna misstror er, ni vågar inte berätta för föräldrarna, polisen gör ingenting. Ni är helt utlämnade till mobbarna.

Eller, nej, det är ni inte.

Det finns ett nätverk i form av en Facebook-grupp som heter Vardagshjältar mot nätmobbning. Där kan ni anmäla kränkande bilder, grupper, sidor och videor på er och era vänner. Vi kommer till er undsättning. Vi sviker er inte.

Ni är inte ensamma.

För jag skäms inte över att vara osminkad.

Hittade en länk till ett galleri där porrskådespelerskor visar hur de ser ut utan smink. Så jag blev inspirerad och tog lite bilder på mig nu när jag är som vanligt, dvs osminkad. För jag är väldigt sällan sminkad om sanningen ska fram.

Så är det att vara kvinna.

@cissiwallin Jag orkar inte längre försöka vara en "riktig kvinna". Dricker, ligger, äter, sover, hånglar samt lufsar osminkad i mysbyxor.
— Lisa Meg (@Fulskratt) March 7, 2013

Idag är det 8 mars och internationella kvinnodagen. Det finns massvis med artiklar, filmklipp och podcasts som tar upp kvinnors situation världen över. Jag tänkte dra mitt strå till stacken genom att, något osammanhängande, berätta lite grann hur det är att vara en rätt vanlig kvinna i Sverige och på internet dessa dagar. Jag utgår både ifrån mig själv, tjejer jag känner och helt vanliga tjejer som berättat på t.ex. Twitter och Facebook.

Man dejtar ibland män som visar sig ha en fantastiskt misogyn attityd och säger saker som "Man kan lika gärna säga att problemet inte är min dåliga attityd till tjejer som har sex, det är vissa tjejers dåliga attityd till sex" (autentiskt citat).

Man råkar ut för slem som inte vet vad "nej tack" betyder. Slem som vill bjuda på drink i hopp om att få sex. Killar som nätraggar på ett kränkande sätt.

Man får höra att man inte är en riktig kvinna bara för att man tycker sex är gött. Man ska vara kåt som fan och suga kuk som en gudinna, men ändå oskuld. En tidigare sexhistorik är ett stort no-no, eftersom man då är en lösaktig slampslyna (se andra stycket). Kvinnor som inte är särskilt sugna på att ha ett förhållande är inte heller riktiga kvinnor: Kvinnor som gillar ONS och kk-relationer är egentligen män.

Som kvinna ska man hålla käften och inte vara så jävla bråkig, dvs yttra egna åsikter. Förr i tiden var det frugan man pryglade och skakade när hon sa emot, idag får kvinnor inom journalistik och bloggande axla den rollen: Jag tror ingen missade Uppdrag gransknings reportage om mäns näthat mot kvinnor. Vi vanliga tjejer kommer egentligen inte heller undan, det räcker med att ifrågasätta ett klädföretags utbud för att få tusentals hotfulla och hatiska kommentarer.

Kvinnor som inte anstränger sig särskilt mycket för att behaga män får höra att de inte är riktiga kvinnor, att de egentligen är flator, att de behöver lite kuk för att bli glada igen (what). Tjejer i Top Model som fått lära sig att killar inte gillar kort hår. Dessa män verkar ha glömt bort det faktum att tjejer inte existerar för att ni ska ha något vackert att titta på, gärna medan ni knullar. Jag är glad över att kunna påminna er.

Pojkvänner som säger "måste du se ut sådär när du går ut? Du bjuder ut dig" när man väljer en outfit som inte faller honom i smaken. För ja, det är så viktig att ens flickvän/fru är dygdig och inte ser ut som hon känner för.

"Snälla killar" som anser att alla tjejer är skyldiga dem ett förhållande, eller åtminstone ett ligg, eftersom de har varit så snälla mot tjejer. När en tjej säger "nej tack" så är hon en slyna.

Gamerkillar som har mage att klaga på att det är så få tjejer som spelar tv/datorspel, när de samtidigt anstränger sig så hårt för att skrämma bort så många tjejer som möjligt från den scenen. Tjejer som är bra på spel och som vinner i matcher får höra "jävla hora ska våldta dej", alt. "du spelade inte, din pojkvän gjorde det åt dig".

Kvinnor som är roliga, drar egna skämt och får en publik, online eller fysisk, är egentligen inte kvinnor. För kvinnor kan inte vara roliga. Och svär som borstbindare gör de inte heller. Fyfan.

Det är konstigt med kvinnor som faktiskt njuter av mat, och som gärna beställer in biff med bea, hamburgare eller pizza, istället för att peta i en kvinnlig sallad och tänka på sin vikt. Och kvinnor som njuter av öl och gärna tar 4-5 sådana, vad är det för jävla kvinnor?

Man behöver inte bli våldtagen, misshandlad och syra-attackerad som kvinna för att bli trött på och utsatt för orättvisor, könsnormer och kvinnohat. Det räcker med att vara en helt vanlig tjej som hänger på internet, ibland går ut på krogen och som går/har gått i skolan. Jag har lyckan att de flesta av mina vänner och bekanta inte är misogyna, men inte ens jag kommer undan.
Kolla in hashtagen #okvinnlig på Twitter om ni vill se hur orimligt kvinnor har det när det kommer till att vara "riktiga kvinnor", vad det nu är.

Jag fyller 24 år imorgon, jag vill inte fylla år till denna verklighet.

Därför älskar jag mina Facebook-vänner.

En bekant, som spelar i ett EBM-band, gjorde i april 2010 (shit, det är ju snart tre år sen!) ett inlägg på Facebook där han skrev "Jag gillar body". Detta inlägg är fortfarande aktivt (även om aktiviteten är lite till och från i perioder) och hela inlägget har blivit så att man ska skriva att man gillar body. I skrivande stund är inlägget uppe i 283 kommentarer, så jag väljer ut en del inlägg för att visa denna lustiga jargong som finns bland svenska bodysynthare.

Min Twee-Q.

Såg att Frida Boisen skrev om genustänk på Twitter, och att de flesta har ett dåligt genustänk då det oftast är män som retweetas (9 av 10 topptwittrare var män :(). Hon uppmanade folk att testa sig på Twee-Q, och jag skulle prova men tänkte "crap, kommer säkert få en asdålig siffra. Skämmes på mig!".

Behövde tydligen inte skämmas. Värt att notera är att jag retweetar det jag tycker är värt att retweeta, och tänker inte "nej, nu har jag retweetat så många kvinnor, dags att retweeta män också!" Men jag kanske borde tänka så, eller?

Remove kebab.

Jag har lyssnat nästan oavbrutet på denna video i flera dagar nu. Det går fan inte att sluta lyssna.

Barnfria caféer? Ve o fasa!

Orkar inte skriva ett debattinlägg, gjorde en bild istället. Såhär betraktar jag hela barnfrittdebatten (klicka för större bild).

Ge fan i mitt liv.

Jag är en sån där person som aldrig berättar vad jag har för mig, förutom vid vissa olycksamma tillfällen på Twitter. Inte en jävel vet vad jag pysslar med om dagarna, och det är lite så jag vill ha det. Jag pallar inte dela med mig av mitt liv till folk som inte ska bry sig. Men jag tänkte göra ett litet (notera, litet) undantag idag. Ingen särskild anledning egentligen, förutom att den här dagen var osedvanligt händelselös och trist.

Jag har ätit kaviarmackor, besökt AF, läst alla Nanna Johanssons böcker på biblioteket i Mörby, lyssnat oavbrutet på Remove kebab och tittat på Familjebusiness. Visst var det intressant? Nej, jag tänkte väl det. Så sluta fråga om mitt liv i fortsättningen.

När vi ändå är inne på ämnet: Folk (läs: killar) har visst en förkärlek för att fråga mig om mitt, tja, kärleksliv ("jaha, hur går det med kärleken då?" "jaha, träffar du någon? ;)"). Dvs, ta reda på ifall jag är tillgänglig eller inte (som att jag per automatik skulle vara intresserad bara för att jag inte är kär i någon redan, lawl. Get real). Fast de lindar såklart in det i en artig fråga som jag inte svarar artigt på. ANYWAY: var god sluta fråga mig om min civilstatus, då det inte angår er huruvida jag är kär i nån eller ej. Gäller ALLA. Utom möjligtvis mamma och Fridkorg. VARFÖR FRÅGAR NI ENS!?

Gjorde i somras. Fortfarande rolig. Jag är rolig.

Lilla Berlin vs. Kvarteret Skatan

Bara jag som reagerade över att fredagens Lilla Berlin i Metro var VÄLDIGT lik en sketch från Kvarteret Skatan...?