onsdag 29 februari 2012

Riktig mat.

Jag är nu inne på vecka 3 med LCHF, och det är väl inte det att det hänt några mirakel på så kort tid, men några grejer har jag märkt av än så länge: Glad mage, mindre halsbränna, jämnare humör, lugnare och gladare, mer ork och energi (annars har jag en tendens att somna till då och då: Det har alltså inte hänt sen LCHF:maten "kickade in" eller hur man ska säga. Dessutom säckar jag inte ihop längre när jag kommer hem) och framförallt: Sötsuget är nästan helt borta. Awsum! Det enda jag fortfarande är sugen på är mjölkchoklad, och det vettefan om jag någonsin kommer bli av med det suget. Är en riktig chokladälskare, så. Men sug efter bröd, pasta och potatis? Nix.
De första dagarna med LCHF var, som det är för de allra flesta, skitjobbiga. Hade ganska grav sockerabstinens och det enda jag kunde tänka på var bröd och potatis. Men det är SÅ värt det... mår så mycket bättre nu. Värt att understryka är att jag inte är överviktig eller lider av någon västerländsk sjukdom (diabetes, högt blodtryck o.d.): Jag äter LCHF för att må bra, helt enkelt. Äta det vi är skapta för att äta, och få en sjuhelvetes god hälsa. För jodå, det händer saker i kroppen, hela tiden. Kanske rapporterar om det senare.

För den som undrar vad jag äter, så är det följande: Lax, kött (ibland), grädde, smör, kokosfett, creme fraiche, Smetana, ägg, ost, ovanjordsgrönsaker, svamp och mycket lite honung. Ibland äter jag bär, när jag vill festa till det (hallon! <3), och ibland tar jag en bit riktigt mörk choklad, lite mandel eller en liten näve kokoschips. Har även en påse fläsksvålar hemma, är dock alltid för mätt för att öppna den, haha. Förut drack jag även gammaldags mjölk, men har slutat med det nu, då jag vill dra åt svångremmen ytterligare (mjölk innehåller tyvärr rätt mycket socker). Naturligtvis äter jag ekologiskt, om sådana alternativ finns (vilket det oftast gör). Att välja mat utan tillsatser är viktigt för mig, även om det tyvärr är ganska svårt att göra det till 100 % (vad är grejen med att ALLA baconpaket jag hittar innehåller tillsatser? Och att Västerbottensost också gör det? STOP IT).

Vad jag åt ikväll? Blomkålsmos med grädde och riven parmesan, fläskkarré med grädde samt smörstekt sparris (GUDOMLIGT). Blev mätt. Blev glad.

Om du blir nyfiken på LCHF och kanske skulle vilja testa det, så rekommenderar jag Kostdoktorn.se, som drivs av läkaren Andreas Eenfeldt. Vettig, öppensinnad och med en torr, rolig humor. Han har även skrivit den underbara boken "Matrevolutionen - Ät dig frisk med riktig mat" som jag nästan läst klart. Perfekt för dig som vill fördjupa dig inom LCHF och maten vi är byggda för att äta.

P.S. Slängde (finally) ut alla kolhydrater idag: Vetemjöl, fiberberikade havregryn, strösocker, spagetti, ris, couscous, O'boy och barnvälling (jag åt det när jag hade extremt ont i halsen i höstas, mmkay?) åkte ut. Befrielsen som uppstår. Saknar det ej.

onsdag 22 februari 2012

Varför blev Megamen aldrig stora?

För några år sen upptäckte jag och min vän Katti ett videoklipp på Youtube, där det australiska new romantic-bandet Megamen uppträder i tv 1983 med sin "hitlåt" Design for Living.


Vi blev helt förälskade i videon och shared the lulz för våra vänner på Facebook. För vad finns det inte att älska? Frisyerna, sminket, kläderna, dansen och självklart MUSIKEN (samt det faktum att trummisen tappar trumpinnen TVÅ gånger). Låten och hela uppträdandet är så löjligt new romantic att det nästan blir klyschigt, men den är riktigt riktigt bra tycker vi, och många andra med oss (i synnerhet synthare och gothare). Denna låt fick något av en revival i våra kretsar, och är i princip obligatorisk på hemmafester och liknande tillställningar. Vi har inte reflekterat så mycket över bandet och låten, utan bara spelat den i tid och otid och dansat och sjungit med. Men något förändrades. Eller ja, i lördags, efter att ha telefonröstat på Björn Ranelid i Melodifestivalen (yes, vi var med och fixade honom till finalplats), så satt Katti och klickade bland sina Youtubefavoriter medan jag stirrade in i tv:n och sög på en jordgubbe. Då kom just den videon upp i listan, och vi började i vanlig ordning sjunga och dansa till den. Katti undrade då om den låten fanns på mp3 i bra kvalitet nånstans (låten i videon är som sagt från en livespelning på tv, och den är inte i särskilt bra skick), om man kunde köpa eller så. Så vi började leta. Vi hamnade på deras Myspace, och upptäckte till vår glädje att de hade spottat ur sig tre låtar till under sin karriär. Vi började lyssna, och det var faktiskt jäkligt bra låtar, det enda som sög var att det lät som att de spelade i en kakburk. Vi noterade även att två av låtarna (dvs, 50% av allt material de gjort) helt saknade sång. Men fortfarande, det var riktigt grym musik. Och killarna är ju riktigt coola, ser bra ut och dansar kul. Och just där kom det stora frågan som är upphov till detta blogginlägg: Varför blev Megamen aldrig stora? Genast kom vi med olika teorier, en del roligare än andra. Katti sa att det säkert berodde på att de glömde lägga på sång. "'Fan, vi glömde trycka på REC, och nu har vi redan tryckt upp 10 000 skivor!'". Jag lade mina 2 cents på att det berodde på att de bodde i Australien: I princip all new wave som blev stor på den tiden kom från Storbritannien. De verkade helt enkelt i fel land. Men det konstiga är att de faktiskt spelade med på den tiden stora band. "They had a strong cult following and influenced nightclub fashions at that time. Megamen played with the Reels, Deckchairs Overboard and Real Life - all national headliners of the time." (källa: http://mp3drug.to/The_Megamen_Download_Free.html) Trots detta så blev de ändå inte stora. Det finns en kommentator till videon som ger sin syn på det hela. "Unfortunately, I think they were far to fabulous to break big in this country. They are more Berlin than Brisbane. There were SO many OZ bands that made New Romantic/Synth and Creative music just as well as European bands. But didn't make it in this country, as this country is closed minded." Det är alltså ungefär i linje med det jag sa: Att de helt enkelt var i fel land (och fel världsdel). De hade ju trots allt allting som krävdes: Bra musik, coola kläder, tidsenligt smink och sexig dans. Ändå blev de inte stora. En annan väldigt trolig teori är att de släppte för få låtar och för få skivor. Det kan förklara varför typ ingen känner till Megamen idag: Inte ens de mest inbitna syntharna/new wavarna/gotharna här i Sverige hade hört talas om bandet innan detta videoklipp dök upp på Youtube. Megamen, och deras skivor, verkade aldrig ha lämnat Australien. Vi får trots allt ha i åtanke att internet, i den form som vi känner till idag, inte fanns 1983. Inte heller MTV existerade i Australien förrän 1987. Det var mycket svårt att sprida musik utanför landets gränser utan skivbolagets hjälp. Värt att notera är att det finns en australiensare som kommenterat videon och skrivit ett nostalgiskt inlägg om hur denne satt upp sent en kväll ENBART för att få se Megamen i tv. Till råga på detta så kände denna person Megamen IRL. En annan fråga som dök upp hos oss var om de överhuvudtaget hade släppt fysiska skivor. I videon säger programledaren att Megamen ska släppa ett album "snart", men tänk om något gick fel på vägen, och det aldrig släpptes ett album? Vi gjorde lite research.
Det som talar för att det existerar fysiska exemplar av ett album av dem är att 1) Programledaren i videoklippet från Bandaged Bear Telethon säger att de "snart släpper sitt nya album" 2) Skivomslaget som figurerar på bland annat deras Last.fm-sida, vilket ser ut att vara en CD. Då utgivningsåret för plattan bör vara 1983 släpptes det med största sannolikhet på vinyl - oklart om EP eller LP (då vi bara har lyckats hitta fyra spår på nätet, rippade i usel kvalitet trots att de ligger på Megamens officiella Myspacesida).
Då skivomslaget som sagt ser ut som en CD pekar det på att de gett ut albumet även i detta format - vilket var väldigt ovanligt 1983 - vilket får oss att tro att de kan ha pressat CD-versioner av sitt album flera år senare. Vilket i sin tur indikerar att det finns/fanns ett någorlunda stort intresse för bandet! Hade de möjligen någon form av revival i Australien på kanske 90- eller 00-talet? Mystiken tätnar...
En annan mycket seriös teori är att en dingo helt enkelt käkade upp en massa skivor, som skulle ha gått till försäljning. Eller så kan det vara så enkelt att de inte ville bli stora. De kanske ville vara stora i undergroundvärlden, men inte mer. Sådana människor finns det också. Fast ja, denna teori är kanske inte så trolig...

Det är mycket med bandet rent allmänt som förbryllar oss, förutom frågan om varför de aldrig blev stora. Det som förbryllar är bland annat följande: Varför har medlemmarna/admin för deras Myspacesida valt att ladda upp låtarna i extremt dålig ljudkvalitet? Varför saknas sången i verserna i Design for living (och antagligen i de andra låtarna som också är nästintill helt instrumentala)? Var fick de bandnamnet ifrån (spelet Megaman introducerades först 1987)? Hur kommer det sig att Nona Hendryx släppte en singel med titeln "Design for living" samma år som Megamen?

Mark Love, killen som spelar synth, har själv kommenterat videoklippet, för fyra år sen:
"WEll - I remember playin' tha keys for this one!

Hi Lance and Clyde (aka Zhian).

Em hotep,

Mark Love"

Katti tyckte att den kommentaren var rätt konstig. "Men är det inte en rätt märklig kommentar? Var Mark inte en fast medlem i bandet, varför annars skriva "I remember playin' tha keys.."? Vad skulle han annars ha spelat liksom? Och varför skriva "(aka Zhian)"?
Mitt svar? "Han kanske knarkar".

Katti: "De bytte bort alla sina album mot crack. Deras Design for Living-miljoner drev dem i fördärvet."
Ganska elak teori, men kanske inte helt osannolik.

Ju mer vi gräver i Megamen, desto snårigare och snurrigare blir det, och konspirationsteorierna blir inte direkt färre. Katti har varit modig nog att mejla Mark Love, för att få klarhet i saker. Vi får hoppas att han svarar henne.

To be continued...

måndag 20 februari 2012

Memet som lärde oss att alla yrken är osexiga.

Någon gång drömt om att bli PR-konsult? Eller kanske skådespelare, eller jobba på NASA? Eftersom dessa yrken verkar spännande, roliga och rätt sexiga? Tja, du kanske får ta och tänka om och slå hål på dina romantiska visioner. Nu (eller ja, nu och nu...) har det nämligen kommit ett meme som visar oss hur spännande olika yrken egentligen är.

Memet heter "What people think I do / What I really do" och har cirkulerat runt i ett par veckor, och fått oss att skratta gott. Know Your Meme har spårat memet till en bild gjord av konstnären Garnet Hertz, där han beskriver folks fördomar om samtidskonstnärer, hur han upplever sin yrkesroll, och hur verkligheten ser ut. Bilden postades på Facebook 2 februari 2012, och sen gick det fort.

Ursprungsbilden.

Det tog alltså inte lång tid innan folk gjorde sina egna varianter. De allra flesta bilderna utgår ifrån ett yrke, men undantag finns givetvis (som t.ex. Single Gay Male och Partying).
Bilderna brukar oftast ha bildtexterna What my friends think I do - What my mom thinks I do - What society thinks I do - What my clients/boss/ think/s I do - What I think I do - What I really do. Memet spelar kort och gott på fördomar och förväntningar folk brukar ha om olika yrkesgrupper.

Jag och min bästa vän Katti tänkte göra egna bilder utifrån våra yrkesval (och "yrkesval"), men alla var visst upptagna, så vi gjorde en bild om LCHF istället.

Jag utbildar mig som sagt till paralegal, och när jag berättar för folk om vad det innebär att vara paralegal, så tror 99,9% att det går ut på att vara någon slags sexig advokatsekreterare. Med hjälp av denna bild (vars upphovsman jag ej vet, hittade på Know Your Meme) tänkte jag alltså slå hål på folks uppfattning av paralegals: Man ÄR dränkt i papper, på riktigt, i synnerhet om man arbetar med processer. Jag praktiserar för närvarande på en byrå som pysslar med processer, så jag vet vad jag talar om. Och det är inte bara paralegals som dränks i papper, även jurister gör det, föga förvånande.


Det finns en tydlig röd tråd i bilderna, och det är att i princip alla bilder slutar med en bild där ingenjören/fotografen/musikern/whatevz drunknar i papper, sover, väntar på att telefonen ska ringa, sitter och klickar framför datorn eller sliter sig i håret. Med andra ord, alla yrken verkar vara oerhört ointressanta, händelselösa och osexiga. Inte ens rabbinen verkar ha ett roligt jobb. I alla fall jag får känslan av att de allra flesta antagligen känner sig som en bluff: Folk tror att man har ett sexigt och coolt yrke, när man i själva verket sover på skrivbordet, har stora pappershögar framför sig eller har ångest över ett projekt.

Så, alla gymnasieungdomar där ute som har ångest inför högskolan: Det spelar fan ingen roll vad ni väljer, det kommer ändå bara sluta med att ni sitter framför datorn och klickar i Excel.