Nei, så tjukk du har blitt!

Alltså. Det är ju så jävla bra

Koka Kola Freihet.

Det här med att sitta och multitaska med flera uppgifter på praktiken och lyssna på Sturm Café på Youtube... klagar inte.

Det här med den s.k. svenska avundsjukan och jantelagen.

I måndags sändes ”Svenska Hollywoodfruar” på TV3. Jag såg inte en minut av det avsnittet (och vet inte om jag vågar kolla på det i efterhand p.g.a. rädd för exploderande huvud), men på Twitter och Facebook kunde jag läsa vänner och bekantas spontana reaktioner på programmet, och de var inte direkt nådiga. De åsyftade hollywoodfrun Gunilla, som enligt kommentarerna jag läste var en dålig och elak mamma, som pressade sin dotter att bli en barnstjärna. Nu har jag som sagt inte sett avsnittet själv, men alla vittnesmål var i princip identiska och jag utgår ifrån dessa. De tyckte synd om dottern Erika, som trots att hon var sjuk och kräktes ändå tvingades sjunga på audition. Jag är väl medveten om att tv ofta vinklar sina program just för att folk ska reagera och att de inte visar hela sanningen, men jag förstår folks reaktioner. Hur kan man behandla ett barn så? Ska inte barn göra någonting med lust och lycka, och inte genom tvång? Gunilla verkade onekligen framstå som en osympatisk och krävande stage-mom.

Vad som är mer intressant är hur Gunilla sedan bemötte kritiken, som hon enligt henne själv var beredd på. Det löd: ”Svenskar är avundsjuka”.

Citat från Aftonbladet: ”Det amerikanska samhället är mer generöst, folk bjuder mer på sig själva, och folk uppskattar framgång på ett annat sätt än vad gemene man gör i Sverige. Man brottas mycket hårt med en avundsjuka som nästan är som en folksjukdom i Sverige och den här fruktansvärda jantelagen gör ju att man inte får utlopp för de ambitioner man har, säger hon.”

Jag är ganska säker (ba skoja, VÄLDIGT säker) på att folks reaktioner på henne och hennes pushande attityd gentemot dottern inte beror på avundsjuka, utan att de inte kan förstå hur man kan bete sig som hon gör som mor. Jag läste kommentarerna till artikeln, och de allra flesta skrev saker i stil med att ”det hade inte spelat någon roll om hon hade varit en fattig uteliggare istället, det är ändå inte ok att göra så mot sitt barn” och ”så typiskt att dra jante-kortet när en känd person får kritik mot sitt beteende och inte rikedom”.

För nog är det väl så. Kritiken mot Gunilla har absolut ingenting att göra med hennes (och hennes dotters) framgång och tillgångar, utan för att hon framstår som en väldigt obehaglig, okänslig och krävande stage-mom som pressar sin dotter för hårt. Hade Gunilla istället gett intryck av att vara en varm, förstående och lagom pushande mor, så hade denna kritik över huvud taget inte ens blossat upp.

Detta är på intet sätt någonting ovanligt, egentligen. Alltför ofta för att det ska vara kul bemöter kända personer kritik mot sig själva med ”ni är bara avundsjuka” och ”typiskt jantelag” som argument. Det vi är avundsjuka på är alltså deras framgång och förmögenhet… eller va? Har ni någon gång reflekterat över att kritiken mot er kanske kan bero på att ni framstår som otrevliga, osympatiska och kanske till och med elaka? Det har absolut ingenting med er framgång att göra… såvida ni inte byggt upp er framgång på att vara just oschyssta. Vilken karriär, sedan!

Jag förstår inte varför dessa personer bemöter kritik med att folk är avundsjuka. Men det osar osäkerhet och komplex på långa vägar, så det kan vara därför.

Jämför med hur folk i allmänhet är inställda gentemot rika personer som verkar vara snälla och reko. Visst kan folk vara lite avundsjuka på rikedomen, men eftersom personen ifråga även är schysst, så smäller den ändå rätt högt, på grund av en fin personlighet. Ingen kritik mot deras person alltså, och de har då ingen anledning att dra jante-kortet.

Jag t.ex. är en person som är förhållandevis säker på mig själv, och skulle aldrig kunna ens drömma om att folk är avundsjuka på mig. Men det händer påfallande ofta att mina vänner drar jante-kortet ÅT mig. T.ex., jag kan ibland uppleva att en viss person verkar hysa ett agg mot mig, och jag kan inte för allt i världen komma på vad jag har gjort eller sagt för att den personen ska vara så fientligt inställd mot mig (oftast är det en person som jag knappt pratat med). När jag sedan diskuterar denna issue med några olika vänner, så brukar de oftast komma fram till slutsatsen att ”han/hon (oftast hon) är nog avundsjuk på dig”. Jag skrattar då bara och säger ”haha näää, NÅT måste jag ju ha sagt som gjort denne arg eller ledsen, sluta nu”. Jag säger inte att den som är illvillig inte är avundsjuk, jag vill bara inte tro det.

Visst, det är aldrig roligt att ta emot negativ kritik, och oftast avfärdar jag den (i synnerhet om det personen säger verkligen inte är sant), men jag skulle aldrig kunna bemöta kritik med att säga ”du är bara avundsjuk”. Det är inte särskilt konstruktivt. Om jag upplever att kritiken faktiskt är befogad, så begrundar jag på det personen ifråga sa. När jag inte upplever att kritiken är befogad, så rycker jag bara på axlarna. Trots allt så är det lätt hänt att folk säger saker i ren affekt.

Mitt goda råd till er alla är att innan ni bemöter kritik med att folk bara är avundsjuka och så fast i jante-tänket, så reflektera lite över kritiken. Framstår du som osympatisk? Är du kanske omotiverat arrogant? Är det något du kanske gjort rent konkret? Självreflektion och självrannsakan gör oss alla till bättre människor, och du stjälper mest dig själv när du säger att andra är avundsjuka på dig.

Min hittills största höjdpunkt i min Twitter-karrär.

Jag är rätt aktiv på Twitter och tycker det är ett mycket roligt tidsfördriv, att sitta och läsa främmande (ja, jag föredrar att följa okända än de som jag redan känner) människors tweets om allt möjligt, högt och lågt, seriöst och flamsigt. Sitta och småprata lite, utbyta meningar, knyta kontakter. Sånt.

Så idag så postade jag en tweet där jag undrade om man kunde fritera chokladbollar (tanken bara slog mig sådär upp- och ner). Jäkelns vad mycket respons jag fick på den tweeten! Blev retweetad av 2 st, och helt plötsligt var det flera stycken (inklusive en av mina lärare, haha) som skulle prata om friterade chokladbollar, och diskussionen gick varm. Ni kanske tycker det låter larvigt, men med tanke på att jag hade 73 följare just då, så är det ganska... stor respons. Kul att friterade chokladbollar angår alla. Och ja, det ska tydligen gå att fritera dem.

Definitivt back on track!

Jag skrev nu under sommaren i bloggen att det kändes som att jag levde i ett vakuum, och med det menade jag att det kändes som att tankeverksamheten började gå på sparlåga, i synnerhet under senare delen av juli samt under augusti. Jag var trött, kunde inte koncentrera mig och var ganska blasé, och misstänkte då att jag var deprimerad (uuuh) då detta inte är mitt normalläge. Men, sen jag började skolan så har jag snabbt som fan kommit tillbaka till mitt vanliga jag: Snabbtänkt, kvick, rolig och väldigt uppåt och glad. Sjukt ändå, hur sommarlovet kan göra en... dum i huvudet.

Så nu ska jag göra narr av er alla.

Om kärleken.

Igår följde jag med som moraliskt, socialt och fysiskt underlättande stöd till en vän som skulle shoppa på IKEA. När vi satt och väntade på IKEA-bussen in till stan så kom vi in på ett ämne som aldrig kan bli uttjatat och omodernt, fastän vi pratar så mycket om det: Kärleken. Hon tyckte det var lite tråkigt att hon aldrig träffade någon som det funkade med, och det kan jag själv känna igen mig i. Så många grodor som man ramlat över... man trodde att man hade någonting, och så blev det bara fel.
Det finns nog inget annat ämne som det finns så många teorier, tankar och åsikter om som kärleken. Lika enkel som den är komplicerad, lika naturlig som gudalik, lika konkret som abstrakt. När det kommer till kärleken finns det nog egentligen inget rätt eller fel.

Jag tror på kärleken och dess läkande kraft, men jag vet inte om det finns något som heter Den Rätta (det känns lika hopplöst som att försöka vinna på Lotto). Jag tror inte heller på ödet och att våra liv är förutbestämda. Jag tror inte på en högre makt, jag är ateist. Jag tror på den fria viljan, att vi formar våra egna liv och att allt egentligen handlar om timing: Rätt tid, rätt plats. Jag lägger inte mitt liv i andras händer. Som ni kanske märker så ger denna livsfilosofi upphov till en ganska krass och "oromantisk" syn på kärleken. Låt vara så, även om jag inte anser att enbart Ödet kan ge upphov till romantik. Jag tror inte på att ödet kommer föra mig till Den Rätta, eller att ödet t.o.m. bestämt att jag ska vara singel resten av livet. Om jag vill träffa någon så ser jag till att vara aktiv: inte jaga kanske, men vara aktiv. Träffar man mycket människor och pratar med mycket människor så önskar chanserna RADIKALT att man ska träffa någon som man tycker om, och som tycker om en tillbaka. Jag vill egentligen tro på ödet, att vi är halva människor som letar efter vår andra hälft eftersom det är så vackert, men jag kan inte. Jag vet rent vetenskapligt att vi tycker om de som liknar oss själva, och det är ju lite det som är grejen med själsfrände-teorin: Att själsfränder är två personer som är mycket lika, och är "meant to be". Jag tror inte på "meant to be", bara att man hittat nån som är mycket lik en själv, och som tänker likadant. Därmed inte sagt att mycket stark kärlek inte kan uppstå för den delen, och det är ju underbart. Det finns nog inget vackrare än två stycken som älskar varann innerligt, och som blir en och samma organism. Och få saker är så underbara som kärleksruset som går rakt upp i huvudet vid stark förälskelse. Jag är även en sån som gråter till lycklig som olycklig kärlek.

Jag har inte alltid varit såhär krass. När jag var yngre var jag en hopplös romantiker, med betoning på hopplös, och orealistisk. Man blir ju aningen mer cynisk med åren, eller åtminstone mer klar och rationell skulle jag säga. Förälskelse och romantik är verkligen ljuvligt, men gör en också väldigt blind. Man ser bara det man vill se. Man ser, och vill bara se det som är så underbart med personen. Kruxet är ju att om du ska ha en person, så måste du acceptera hela personen, inte bara de delar som du råkar gilla. Ingen människa är perfekt, inte ens de som verkar vara perfekta och underbara. Vi har alla en akilleshäl, en sida som kanske inte är så värst trevlig att komma i kontakt med. Men du kan inte välja bort den sidan från en person. Du vill, men det går inte. Det då måste göra då är att antingen acceptera hela personen, eller gå skilda vägar. Eller så kanske du har kraften att förändra en person.

Det sägs att stora kärlekar förändrar oss, oftast till det bättre men i (förhoppningsvis) sällsynta fall till det sämre. I Sex and the City säger Charlotte York att en stor kärlek skakar om dig ända till din inre kärna, och att du aldrig blir densamme igen. Platons syn på kärlek var att den högsta kärleken befinner sig på ett rent idémässigt plan, och inte fysiskt. "Sann kärlek för Platon är den själsliga kärleken. I fulländad form skulle denna kärlek utvecklas från att vara kärlek till en individ till att bli insikt eller kunskap. Kärleken var för Platon lika med själens längtan efter idévärlden, denna längtan existerar i och med att själen är fången i den materiella kroppen som är en del av fenomenvärlden."
Det ligger någonting i det där, absolut. Stark kärlek gör oss till bättre människor. Kärlek ska få de älskande att växa tillsammans. Lycklig som olycklig kärlek ger upphov till insikter. Vi lär oss alla något.

Detta blev en rätt osammanhängande text, men det är svårt att skriva ordentligt när ämnet är något så kraftfullt som Kärleken. Det finns trots allt miljontals låtar, dikter, böcker och filmer om kärleken. Vi kommer aldrig undan den, och tur är väl det. Jag vill inte vara utan den i alla fall.

"När deras natur nu var kluven rusade halvorna längtansfullt mot varandra, de slog armarna om varann, klamrade sig samman i sin längtan efter att bli ett och dog av hunger och allmän passivitet eftersom de inget ville företa sig utan varandra. Och när ena hälften dog, och den andra blev kvar började den kvarlämnade söka en annan hälft och omfamnade den, antingen det var hälften av en hel kvinna (det som vi nu kallas en kvinna), eller hälften av en hel man som han träffade på. Och på så sätt gick de under. [...]

Så det är säkert från denna avlägsna tid som den inbördes Kärleken är medfödd hos människorna, den är en sammanförare av den gamla naturen, vill göra ett av två och försöker hela människan natur.
Var och en av oss är alltså en halvmänniska, kluven som plattfiskarna, två av en, ständigt sökande sin andra hälft."
- Utdrag ur "Gästabudet" av Platon.

Änglisch.

Idag hade vi första lektionen i engelska. Vi ska läsa 30 timmar "vanlig" engelska, som en förberedelse inför våra lektioner i legal english (som tydligen ska vara en kaskad av glosor, vi får se om det är sant). Vår lärare visade sig vara riktigt awsum. Innan han presenterade sig närmare så gav han oss omedelbart en övning i att prata engelska... OM honom. Vi skulle diskutera typ hur gammal han kunde tänkas vara, civilstånd, var han kommer ifrån etc etc. Detta för att han precis i början av lektionen frågade oss hur mycket första intrycket av en person kan tänkas stämma. Jag och min partner gissade att han var 45-48 år gammal (jag var säker på 45), att han var gift med en svensk kvinna, att han kom från England, nånstans omkring London men inte i London och lite annat. Just dessa saker visade sig stämma, vilket var lite kewl :)))) sen gjorde vi lite andra övningar, och han gav omedelbar feedback på allting, t.ex. grammatiska underligheter, vilket åtminstone jag uppskattade. I slutet av lektionen bad han oss att säga vad vi ville lära oss på hans lektioner, och det var väldigt bra saker folk föreslog, som t.ex. business english och grammatiska övningar, och jag föreslog uttalsövningar. Uttal är alltid viktigt att kunna, tycker åtminstone jag. Det var en bra lektion, ser fram emot kommande. Vi fick en liten hemläxa av honom där vi skulle skriva lite kort om varför vi vill bli paralegals och sånt. Gjorde den uppgiften nyss, gick rätt fort.

Efter skolan åkte jag till IKEA med Jossan och hjälpte henne shoppa till hennes nya lägenhet. Jag vet att det inte direkt är en nyhet för någon, men sejtan vad billig IKEAs mat är. Tänker då på maten i deras shop, samt deras snabbmat vid kassorna. 5 spänn för en pizza slice. Klagar INTE.
För övrigt verkar IKEA ha fått en grej för att designa inredningspryttel som känns lite vintage. Lite mysromantiskt sådär. Fetgilla på det.

En ny era.

Idag var det dags för skolstart, ÄNTLIGEN. Som jag har längtat hela sommaren. Obs, ej ironi. Jag älskar skola och jobb, ok? Bra. Jag är en sån som blir knäpp av att vara ledig mer än fyra dagar i rad.

Denna sommar kan resumeras enligt följande: Jobb, nothing's happening, nothing's happening, hälsa på päronen, nothing's happening, åka till Göteborg, , SKÅJ:a, nothing's happening, åka till Göteborg igen och hälsa på en söt, skolstart.

Min förhoppning är att jag ska få en slags "nystart" med bloggen nu (då den har varit läskigt ouppdaterad det senaste halvåret typ) och börja skriva flitigare. Det ska jag nog fixa. Glöm inte att ni kan spionera på mig på Twitter också här till höger.

Just nu ser jag ut såhär:

LET'S DO IT!

Vakuum.

Vad jag gör just nu? Längtar till Göteborg. Läser "Maffians värld" och "Glädjedödarna". Pysslar med ett litet Family Guy-projekt som tar längre tid än vad jag trodde. Längtar tills skolan börjar. Känns som att jag lever i ett slags vakuum. Inte ok.

Project Family Guy music.

Jag har sommarlov, och det är så förbannat långrandigt tycker jag. Jag gillar ju att jobba! Så jag har bestämt mig för att minska tristessen med hjälp av ett projekt som jag påbörjade för drygt ett år sen, nämligen göra en Spotifyplaylist med låtar som förekommer i Family Guy! Detta innebär att jag måste kolla igenom ALLA avsnitt för att vara helt säker på att jag inte glömmer något. Jag älskar att ha ett mål.

En sommarbild på mig själv, med blött hår, på väg till bion för att kolla på Bad teacher med Johannes. Den får betyg 7/10 av mig.

Ack ja.

Här blir inga barn gjorda. direkt. Bloggen har varit verkligen jätteoff den senaste tiden, inte haft nån riktig inspiration att skriva. Men, som tur är så är min Twitter (ja, jag har Twitter numera) väldigt aktiv and going. Så följ mig gärna där, så får vi se om det kommer lite material här på bloggen snart.

Snabb uppdatering av senaste tiden: Fixat sporadiskt extrajobb på festvåning, fixat nån slags projektanställning på advokatbyrå, tentapluggar för fullt, spelade skivor i fredags, tårtkalas i lördags. Har håret numera i nån slags honungsblond nyans, helt ok. Är ganska tom i huvudet numera, tänker mest på tentan.

Ja, min Twitter dårå: www.twitter.com/Fulskratt

Sommarlycka.

Så var det äntligen dags för årets första besök i Skinnarviksparken, för att sola, äta nåt litet och läsa kurslitteratur. Det var lite för skönt att plugga ute i solen, slumrade till några gånger. Fick äntligen inviga min nya fina picknickfilt dessutom, inte helt dumt. Plugga ute i solen > plugga inomhus. Imorgon blir det en repris.

Bodyfest 2011.

Jag är crewmedlem i Bodyfest. och i natt hade vi första bandsläppet! Här kommer all info om Bodyfest 2011:

Bodyfest presenterar stolt:

A Split Second
A Split Second tillhör definitivt ett av de tunga namnen från den belgiska EBM-scenen och det är med stor glädje vi kan presentera dem på Nalens huvudscen. 1985 blev de upplockade av Antler Records vilket resulterade i första tolvtummaren 1986. Med album som "Ballistic Statues", "From the Inside" och "Kiss of Fury" har de garanterat sin plats i "EBM hall of fame".

De hålls också ansvariga för att ha startat "New Beat"-scenen som i alternativa kretsar var riktigt stor runt om i Europa i slutet på 80-talet. Enligt sägen ska en belgisk DJ, av misstag, ha spelat singeln "Flesh" på 33rpm istället för 45rpm och därmed startat en helt ny genre. Denna stil hade influenser av EBM, Acid och tidig housemusik.

För några år sedan började A Split Second att spela live igen och denna bokning känns extra speciell då de inte har varit i Sverige på väldigt länge. Med låtar som "On Command", "Rigor Mortis", "Mambo Witch", "Firewalker" och tidigare nämnda "Flesh" är vi övertygade att detta kommer bli en spelning att minnas.
http://www.myspace.com/asplitsecondofficial


Schwefelgelb
Schwefelgelb är electroundret från Tyskland som 2008 slog igenom med låten ”Stein auf stein”. Med starka influenser från Neue Deutsche Welle, EBM och bitpop spelar de energisk partyelectro med slagkraftiga refränger, skitiga beats och rivigt sound. De har beskrivits som DAF:s och Slagsmålsklubbens kärleksbarn och på scenen levereras det automatisk robotdans av deras husdansare Nyx och Hal.
2010 släppte de sitt senaste album ”Das Ende vom Kreis”, och vi kan lova på förhand att spelningen kommer vara smutsig, svettig, hård och dansant. Hipsterbody när den är som bäst. Tanz mit uns in d-moll!
http://www.myspace.com/schwefelgelb

Bodyfest 2011 arrangeras på Nalen 1:a oktober. Mer band tillkommer!

Köp biljett redan nu för 395:- på http://www.nalen.se/KonsertInfo.aspx?HId=5&KId=2691

Bodyfest erbjuder det allra bästa inom EBM, både svenska och internationella akter kommer att uppträda och nytt för i år är också ett stort Bodydansgolv. Vi törs utlova tonvis med svett, kängdans och såväl gamla favoriter som heta nykomlingar!

Bodyfest är en festival som drivs av entusiaster som älskar EBM och som sedan många år är verksamma inom Stockholms synthscen, både som klubbarrangörer, bandbokare och genom udda events såsom Bodyruset.  

Mer info: www.bodyfest.se 

Återkommelsen.

Jag har under den senaste tiden onekligen varit en andra klassens bloggare, dvs en sådan som uppdaterar för sällan och för dåligt. Vet inte vad jag kan ursäkta det med. Tankeverksamhet som inte lämpar sig för blogginlägg? Ja, något sånt. Har haft en massa att tänka på.

För övrigt kan jag mer än rekommendera Veronica Maggios nya album, den är gudomligt bra. Spåren "Inga kläder", "Mitt hjärta blöder" och "Snälla bli min" är mina favoriter.

Återkommer senare med ork.

Ja, jag har ju inte uppdaterat så värst bra den senaste tiden. Tidsbrist, brist på ork och sjukdom heter orsaken. Blev sjuk i tisdags, hade feberfrossa och mådde illa, ont i halsen etc. FML. Börjar sakta men säkert tillfriskna, har fortfarande väldigt ont i halsen dock. Tur att det är påsk och ledighet så att man kan ta det lugnt. Läst lite Gudfadern, försökt vara produktiv, går sådär (känner mest för att sova, äta är inte så lockande eftersom det är pain in the throat). Finns så mycket jag skulle vilja göra, egentligen, men jag orkar inte. Är helt matt i kroppen. Exkrementexistens.

Skuldsaneringsångest.

Idag hade vi lektion i obeståndsrätt. För den oinvigde kan jag berätta att det är bland det mest ångestfyllda inom juridiken, nämligen konkurser, utsökning och skuldsanering, bland annat. Man är helt enkelt på obestånd och har det ganska träigt och tråkigt, så att säga. Stora skulder, eländes elände. Hursomhelst så delades vi in i grupper och skulle åta oss en varsin uppgift relaterad till obestånd, och min grupp valde "Ansökan om skuldsanering". När dagen var slut så skrev jag ut en sådan ansökan som kan hittas på Kronofogdemyndighetens hemsida. 8 sidor ångest. Fyfan för att ansöka om skuldsanering. Ångesten som uppstår.

Jag kommer.

40-årskalaset och LiA-plats.

 

Piano med presenter till Erik.

I veckan fyllde Erik U 40 år, och det blev ett hejdundrans kalas igår i hans ära. En så fin man förtjänar en fin fest. Folk var fina och glada, han fick sjuka mängder presenter och det spelades bra musik (jag var en av DJ:erna kvällen till ära). Tack för ett toppenkväll!

Jag och Suzanne.

Idag hängde jag och min bror Erik (inte samma Erik som födelsedagsbarnet) hos vår moster, vi åt en massa gott till lunch och satt sen och kollade i fotoalbum och på innebandy (eller ja, min bror kollade mest, jag bläddrade bland foton på släktingar). Mysig eftermiddag.

Verkar dessutom ha kirrat LiA-plats till hösten på en affärsjuridisk byrå här i Stockholm. Ska bli spännande, jag hoppas verkligen att jag kan tillföra något och att advokaten kan lära mig saker. Men det är jag rätt säker på, poängen är ju ändå att jag ska stötta honom i hans arbete, vilket liksom är meningen med paralegalrollen :)

Nu sitter jag och arbetar med en uppgift vi fått från vår kära juridisk svenska-lärare, nämligen att skriva ett köpavtal. Har ganska exakt 43 h på mig att lösa uppgiften. Korta deadlines är grejen. Ja.

Reflektioner kring Jobbjägaren och arbetsrätt.

För några månader sen annonserade Kanal 5 ut att de ska sända en ny realityserie kallad "Jobbjägaren", där en erfaren jobbcoach tar sig an långtidsarbetslösa. Jag minns när Kanal 5 efterlyste just långtidsarbetslösa men tänkte inte så mycket på det, det kunde ju innebära lite vad som helst, tyckte jag då. Men när Kanal 5 hade presenterat programmet och jobbcoachen Julia i diverse media, så minns jag att min spontana reaktion var "vafan, det finns ju inga jobb, de är arbetslösa av en anledning". Mitt intryck av Julia var att hon var en jobbig hänsynslös kvinna som körde över folk. Bestämde mig ändå för att ge programmet en chans, och kikade på första avsnittet när det hade sänts. Jag hade fel. Julia var inte alls den ragata som jag hade fått för mig att hon var, tvärtom var hon vad man skulle kalla en människokännare. Hon dömde inte ut deltagarna på förhand, utan gick till roten på problemet och började där, och sen arbetade de tillsammans mot ett gemensamt mål: Få jobb. Hon kollade vad deltagarna hade för styrkor och svagheter och såg till att vända dem till deras fördel. Och deltagarna fick jobb (såklart) och så var det lyckligt och bra för alltid. Eller?

Läste precis på Jobbjägarens sida på Kanal 5, och de deltagare som hittills presenterats berättar att de befinner sig i ett osäkert tillstånd, där deras provanställningar har gått ut eller kommer snart gå ut, och att de är tillbaka på ruta ett, i princip. Detta är såklart inte Julias eller Kanal 5s fel (den unge Michel har t.o.m. träffat Julia efteråt), utan det beror främst på de arbetsrättsliga lagarna och reglerna vi har idag. Provanställningstiden får vara upp till 6 månader (LAS 6 §) , och arbetsgivaren kan välja att säga upp anställningen när som helst utan att uppge orsak. Syftet med provanställning är för att arbetsgivaren ska se om hen har nytta av arbetstagaren. Problemet är att denna regel lätt missbrukas av företag som på något sätt vill kringgå LAS (en annan populär metod är att hyra in folk från bemanningsföretag, denna arbetsform ingår nämligen inte i LAS). Inte undra på att många går runt med jobbångest idag. Jobben är för få (utom inom IT-branschen, typ), och om man lyckas få något jobb så kan man vara rätt säker på att man inte sitter säker på sin post. Rätt sjukt, men knappast en nyhet för någon. När LAS och MBL kom så var lagarna tänkta att skydda de svagare, det vill säga arbetstagarna. Idag har det skett så mycket ändringar i dessa lagar att det snarare är arbetsgivarna som skyddas. Men varför? Att ha ett arbete är att säkra sin livssituation: Man får lön så att man kan betala hyra, lån, mat, kläder och köpa sånt man tycker är roligt för pengarna som blir kvar. Arbetar man så får staten skatt, som kan spenderas på välfärd såsom skolor, sjukvård och omsorg. En vinst-vinst-situation för alla alltså.

Det är tal om att öka provanställningstiden till 12 månader (om jag minns fel, upplys mig). Det är alldeles för mycket i mitt tycke, men det motiveras med att "fler företag ska våga anställa". Bullshit. Om ett företag vill anställa så kommer det att göra det, 6 mån eller 12 mån provanställning spelar då ingen roll. Vill ett företag expandera, så kommer det att göra det. Jag tycker att man ska behålla provanställningen på 6 månader, men införa en regel som säger att arbetsgivaren måste motivera varför hen inte vill fortsätta anställningen. Detta för att skydda den svagare parten, den anställda. Motiveringen behöver kanske inte vara lika stark som vid fast anställning (arbetsbrist eller personliga skäl), men ändå skäligt. Visst kan arbetsgivare försöka gå runt regeln och säga "nä, vi har inte råd med dig" och egentligen mena att man inte gillade arbetstagaren, men det lär ju i och för sig märkas om arbetsgivaren anställer en ny person till samma uppgifter och med samma lön. Då kan arbetsgivare kanske åka på allmänt skadestånd enligt LAS, om det nu kan bedömas som en kränkning att bli petad och se någon ny bli anställd för det arbete man provjobbade för. Detta är väldigt problemfyllt och svårt att lösa, men jag kan knappast påstå att de lösningar som tagits fram de senaste åren har varit särskilt hjälpsamma. Tanken var god, men så fel det blev. Gör om, gör rätt, skydda de svagare.

Tills den lyckliga dagen kommer, så hoppas jag att alla jobbcoacher där ute låter sig inspireras av Julia. Hon verkar vara en fin kvinna, och hon gör ett bra jobb, som den David mot Goliat hon är.


P.S. För er som undrar på vilket sätt bilderna är relevanta med texten: De är inte relevanta alls, bara lite foton jag tog i mina tonår.

Musik som inspirerar.

Som ni kanske förstått så är jag en MYCKET musikintresserad person, och nu tänkte jag, utan någon närmare baktanke, rekommendera musik som jag gillar. Gamla favoriter, nya förälskelser, blandade genres men mestadels elektroniskt. Jag är inget större fan av hårdrock och metal (med mycket få undantag, och då menar jag få), men tycker om elektroniska slingor och beats som känns. Och annat. Aja, här kommer det!
Obs: Subjektiva åsikter utan vetenskaplig förankring kan förekomma.

Monomen

 

Foto: Jan Erik Svendsen

Norsk melankolisk indierock med elektroniska inslag. De har bara släppt ett album, ett självbetitlat sådant, och fy fan vilket bra debutalbum säger jag bara. Tyvärr så har grabbarna i bandet pausat med musiken till förmån för universitetsstudier (usch), så det kan ta ett tag innan det kommer nytt... om det ens kommer något :( Min favoritlåt: Asian Spacestation.

Sébastien Tellier

Foto: Laurent Bochet

Här snackar vi verkligen om en rykande färsk förälskelse. Jag har bara lyssnat på skivan Sexuality, men ack, så kär jag är. En fransman som ser ut att lida av Jesus-komplex, spelar någon slags electronica... väldigt down-tempo, sensuellt. Har som sagt inte riktigt lyssnat på hans tidigare skivor, men det ska också göras, det lovar jag. Min favoritlåt: Pomme.

 Cocteau Twins

Drömpop från 80-talets Skottland. Precis som genrenamnet antyder så är deras musik drömsk, det är lätt att bli förtrollad av Elizabeths ljuva stämma, ackompanjerad av Robin och Wills underbara kompositioner. Vacker musik, kanske bland den vackraste jag hört. Min favoritlåt: Sugar Hiccup.

Rome

Jerome Reuter är hjärnan i Rome, ett underbart vackert neofolk/martial industrialband. Känslosamt, melankoliskt, fallna hjältar och krigsromantik. Jag brukar plugga till Rome, konstigt nog passar det bra. Antagligen för att det inte skriker efter uppmärksamhet, utan finns där, som en ljuv viskning. Min favoritlåt: Rape Blossoms.

Det ultimata sommarjobbet.

Ok, nu vet jag vad jag borde sommarjobba som, nämligen någon form av komiker. Inte nödvändigtvis någon som står på scen även om det är old school och coolt, men liksom... nån som får betalt för att ha kul och se till att roa andra med diverse medel och redskap. Internet är ju ett klart underskattad humorverktyg t.ex, som att skriva roliga kommentarer på Facebook eller nåt sånt så att andra skrattar så magsäcken blöder. Ni hajar. Så, hur håvar man in pengar på bästa sätt nu? Anyone?

Julian Assange äger dansgolvet.

För alla er som undrat hur det ser ut när en Wikileaks-legend dansar. Äntligen någon mer än jag som äger dansgolvet.

http://www.youtube.com/watch?v=vNqd4hW98sQ (Blogger kan inte bädda in videon. FML)

Outfit till Popmanis releasefest.

I onsdags hade Popmani releasefest (tack för en trevlig kväll!), och detta var alltså outfiten för kvällen. Inspirerad av baletten, ligger ju väldigt rätt i tiden i och med Black Swan och sånt där.

*LER MODEBLOGG*

Nästan levande.

Inte skrivit på flera dagar, ska sanningen fram så har jag inte orkat.

Cellar dance.

Ett musikrelaterat inlägg, wöö.

Är lite (mycket) förälskad i denna låt. Fransk goth/postpunk, 1984. Varför är det så ont om fransk goth och postpunk?

När vi ändå är inne på franskt: Här har vi fransk new wave, också asnieeec.

Det bruna håret.

Ja, nu har jag ju ny hårfärg (igen). Delikat ljusbrun stod det på förpackningen. Tja, ljusbrunt blev det väl inte i längderna, men delikat, javisst.

Mina många ansikten.

Fick tråkigt och försökte sminka mig 70-talsdisco med 70-talsdiscoperuk på huvudet. Blev sådär. Snyggt, men inte så disco som jag hade önskat. Får försöka igen nån annan gång. Kanske borde ha smalare ögonbryn.

Tjatmat - vad är det?

Jag "uppfann" förut ett ord som heter tjatmat. Vad är då tjatmat? Jag är ganska säker på att du har tjatmatlagat rätt många gånger, i synnerhet om du bor ensam. Tjatmat är mat som man av bekvämlighetsskäl lagar i ca 2-3 veckor, utan att variera med en annan maträtt. Dvs, du köper t.ex. bara kyckling, bacon och ost och lagar bara en kyckling/bacon/ost-rätt i 2-3 veckor. Sen när du tröttnat på maträtten så hittar du ett nytt recept att laga i lika många veckor.

Jag är en typisk tjatmatlagare. I perioder har jag tjatmatlagat: Pannkakor. Pasta med baconsås. Omelett. Varma mackor. Bacon med grädde och grönsaker. Chicken tikka. Och maträtter jag inte kommer på för tillfället. Gemensamt är att alla recept är löjligt enkla, rätt billiga och lätta att minnas. Det är så jag vill ha det: Enkelt, billigt och så få ingredienser som möjligt. Gastronomi? Vad är det?

Angående crossåkning.

Tänker på alla duktiga crossåkare som får sin utrustning sponsrad av diverse företag. Men vem ska se företagsloggorna när det är en massa lera i vägen?

C'est Belge.

Orkar inte skriva något, så jag tipsar istället om några bra låtar.

Victoria Milan-skämt.

Har man roliga vänner så...
Enjoy! Tack Jossan och Anna för bidragandet :>


Man säger att man älskar sin fru, och så e man medlem på Victoria Milan ;PPPpppPP


Man lovade sin make trohet ända in i döden, och så e man medlem på Victoria Milan ;PppPpppp


Man vill att relationen absolut inte ska ta slut, och så e man medlem på Victoria Milan ;PpPppP


Man säger att ens förhållande är bra på alla plan, och så e man medlem på Victoria Milan ;PppPPP  


Lunsandet som uppstår när de krälar fram ur sina hålor och begär medlemskap på Victoria Milan.


Lunsarna som kan hittas på Victoria Milan.


Gör livet levande - ha en luns.


Tystnaden som uppstår när man träffar sin fru på Victoria Milan.


Träffade mitt ex där, blev förvånad när han var otrogen mot mig sen.


Jag träffade kärleken där, sen bedrog han mig. Han var otrogen mot mig med mig.


Vi var gifta, sedan träffades vi igen på Victoria Milan. Vi fungerade bättre ihop när vi vänstrade med varandra.


Min fru kontaktade mig på Victoria Milan, jag frågade henne hur hon kunde göra så mot mig.


Min fru tror att Victoria Milan är ett fotbollslag.


Victoria Milan, är det inte hon som är gift med han Beckham?


Min fru köpte biljetter till AC Milan, när jag sa att jag ville bli medlem på Victoria Milan.


- Är du också någons fru? - Ja, min ena man bor jag med, min andra man träffade jag på Victoria Milan. men vi har bara ett distansäktenskap.


Nej Älskling, det är en fotbollsklubb! Det är klart jag bara älskar dig! Gå bort från datorn nu!


Oj, där är panikknappen! Den leder visst till Youtubes förstasida. - Vad gör du så ofta på Youtube älskling? - Kollar på fotbollsklipp med Milan, heheheheehehehehe.... 


Edit: Några utvalda repliker finns listade.

Victoria Milan, del 2.

Jag skrev förut om Victoria Milan och att de hade börjat sända sin reklam på bästa sändningstid i tv. Jag förutspådde att det skulle bli väldigt mycket ramaskri kring detta, men inget hände. Reklamombudsmannen fick inte in några anmälningar och det var knappt några röster som höjdes överhuvudtaget. "Är folk så vänligt inställda till otrohet, eller håller jag på och blir knäpp?" tänkte jag.

Men. I måndags natt hade reklamaffischerarna besudlat hela stan med reklamaffischer för just Victoria Milan, och då jävlar. NU började folket gapa och skriva. RO fick in anmälning efter anmälning, rekordhögt faktiskt, över 80 stycken i skrivande stund. Det var precis den här reaktionen jag väntade på. Men så kan jag tänka mig att många blir rätt illamående när de står vid bussen och får en VM-affisch i ansiktet. Resten är otrogna.

Tystnaden som uppstår när någon är medlem på Victoria Milan...

Är trött på att vara trött.

Har varit tröttare än vanligt de senaste dagarna. Jag sov dåligt i måndags natt men har sovit bättre de andra nätterna så jag fattar inte varför det hela tiden känns som att jag är nära att nicka till. Det enda som lockar är 40 timmar i sängen, men jag försöker ändå hålla mig vaken för att inte vara alltför improduktiv. Skitliv.

Hade moster-lunch idag i alla fall, vad mysigt och kul att träffa henne. Hälsar på henne alldeles för sällan. Lärde henne lite hur man använder Facebook, så nu hoppas jag på att hon skriver till mig lite oftare :>

I helgen blir det tv-spelsnördande med kompisar och nya bekanta, ska bli sköj.

Två låtar som rekommenderas (new beat såklart!).

 

 

Arvet och bolagen.

I måndags hade vi endast förmiddagslektion och då i successionsrätt (rätten att ärva). Hade fått höra innan att det är skitsvårt med alla arvsklasser hit och dit, men jag tror jag fattade ganska fort vem som får ärva och vad och vad som kan testamenteras bort och vad som inte kan göra det. Det KAN ju såklart vara en illusion jag har vävts in i, men samtidigt... jag vill tro att det är lätt. Annars uppstår förtvivlan. Min bubbla äger.

Idag (tisdag syftar jag på då) började vi med associationsrätt. Jag trodde innan vi började att det skulle vara skitsvårt, men idag gick vi igenom enkla bolag, handelsbolag och kommanditbolag och till min stora förvåning var det inte alls krångligt. Men så är vår lärare riktigt bra också, jämför de olika typerna så att man ser skillnaderna och likheterna. Dessutom fick vi läsa två NJA-fall och se hur paragraferna i lagen applicerades på verkligheten. Ett utomordentligt sätt att förstå innebörden. Men vi har den stora kolossen kvar i form av aktiebolag, som vi ska gå igenom i april. Nåväl, köpte kurslitteraturen idag som hör till ämnet, så jag tänkte läsa på lite, i hopp om att inte vara helt utecyklig. Jag tror på en positiv attityd, faktiskt.

Födelsedagsbaluns och seg helg.

I fredags hade jag och Johannes vår kombinerade födelsedagsfest (jag fyllde 22 och han 21). Mycket folk kom och hade roligt, vi fick lite presenter och många kramar. En underbart rolig kväll. Det bjöds såklart på hemmagjord tårta också, som var fylld med jordgubbssylt, hasselnöt/chokladkräm och grädde. Mums! Tack alla som kom, det blev en fet kväll. :)

Jag och Johannes. Foto: Simon Mogren.

Tårtan. Notera tåget som slingrar sig runt tårtan och bär på talet 21.
Johannes älskar tåg, så det var riktigt klockrent enligt oss :)
Foto: Simon Mogren.

Igår (lördag) så var jag hemma, hade i princip sovit bort hela dagen och orkade inte gå ut och vara social. Helt ok det med.

Is Lady Gaga a douche?

Aaah, min favoritscen från senaste Family Guy-avsnittet finns på Youtube <3

Födelsedag och EU-rätt.

Idag fyller jag 22 år, hurra för mig! Fått många gratulationer idag, vilket värmer gott :) blir så glad.

I övrigt så har jag varit i skolan idag. På förmiddagen hade vi assistentpass i äktenskaps/samborätt vilket var rätt roligt även om min grupp blev klara med uppgifterna drygt en timme innan vi skulle samlas. Blev att vi satt och pratade om genetik istället, haha.

På eftermiddagen hade vi första lektionen i EU-rätt. Det var inte direkt det roligaste jag varit med om. Det finns ju typ 40 000 miljarder olika organ inom EU och de är ju jättelika varandra. Sen pratade vi om fri rörlighet med handel och om vilka restriktioner som finns. Var aningen mer intressant, men inte jättemycket. Men, det kanske klaffar snart. Gah.

Victoria Milan på bästa sändningstid.

Jag har ingen tv, men min bästa vän har en, och hon och flera andra har skrivit arga uppdateringar på Facebook om Victoria Milan som gör reklam på bästa sändningstid, nämligen i reklampauserna under "Ullared".
Victoria Milan är en dejtingsida för de som vill vara otrogna. Ja, en dejtingsida för dig som redan är i ett stadigt förhållande och vill vänstra med någon annan eftersom din nuvarande partner är så trist men du vågar inte lämna honom eller henne av rädsla för att din perfekta tillvaro ska spricka så istället är du en oärlig ynkrygg som går bakom ryggen och sätter på någon annan du knappt känner.

Jag spår att det kommer att gapas och skrikas om denna reklam i flera dagar härefter. Det hade varit något mer legitimt om det hade sänts på natten, mellan 00-04 eftersom barn inte är uppe då och tittar på tv, men det här. Bästa sändningstid. Vad ska barnen tänka?

5-årig make-upartist.

Ramlade över detta youtubeklipp. En femåring leker make-upartist med sin mammas smink. Så söt :D

Laibach och pluggandet.

Så var det Laibach igår. Jag har inte sett Laibach live förr och hade tyvärr inte alltför höga förväntningar på konserten eftersom jag förut kom över en livesetlist från en av deras konserter i Polen i höstas (tror jag det var?), och jag trodde att det skulle bli rätt långrandigt och lamt i början. Men de fläskade på rätt bra med trummor och det dundrade på rätt bra i lokalen. De spelade (såklart) filmer på duken bakom scenen, och det var rätt intressant att se. Konserten var klart godkänd och de spelade några hits, lite publikfriande sådär, vilket inte behöver vara fel. Efter konserten åkte vi såklart till Tech Noir som var på Kolingsborg (yäy) och hade kul på krogen.

Idag har jag ätit, sovit och pluggat massor. Är nästan klar med PM-uppgiften i juridisk svenska (klar till 80 % eller nåt sånt) och har kommit långt på min övertygande disposition till kommunikationen som ska redovisas på tisdag. Lyckades till slut komma på ett ämne att skriva om (som är ganska provocerande och kommer sticka illa i mångas ögon, men det kan ju vara bra att belysa saken ifråga tycker jag, vad man än tycker om sakfrågan) och ska nu alltså finslipa den.

Imorgon kommer vi återigen att fortsätta med juridikkursen "på riktigt" efter flera veckors (välbehövlig) uppehåll. Vi ska pyssla med familjerätt, vilket jag tror kommer bli intressant. Jag är ju väldigt intresserad av mänskliga relationer i största allmänhet, och familjerätt handlar ju om de närmaste relationer vi kan ha med någon, så det ska bli kul. Det jag ser mindre fram emot är successionsrätten (rätten att ärva), eftersom det tydligen ska vara en väldigt snårig djungel när det kommer till vem som får ärva vad... aja, det blir nog bra. Hoppas jag.

Khadaffi talar svenska.

Förmodligen är det inte många som undgått denna pärla, men den tåls att visas igen. Fulskrattvarning!

Jag brinner upp.

Kylie Minogue – Burning Up

Inga lektioner idag heller, så jag spenderade dagen med att åka till Ica Maxi och glädjas över låga priser, köpa äcklig hostmedicin och plugga. Roligare än så blir det inte. Men, imorgon är det Laibach-konsert!

Lilla Lovis.

Igår morse satt jag och slentrianläste på Aftonbladets hemsida, och gick in på Allt om Stockholms sida, där det fanns en artikel om artisten Lilla Lovis, som beskrivs som en sockersöt tjej med grov, ful mun. Jag blev lite förälskad när jag tittade på musikvideorna, eftersom hon påminner om mig: Söt och feminin men med grov mun. Jag älskar kontraster, och tycker att man visst kan vara kvinnlig och söt och samtidigt rolig, grov och lite ful. Roliga brudar behöver inte se manliga ut. Hon har även beskrivits som en ung kvinnlig Eddie Meduza, men jag håller inte med. Eddie var enbart äcklig, medan Lilla Lovis är söt men grov. Jag hoppas att hon spelar live nånstans snart, hon har spelning på lördag men då ska jag på Laibach-konsert :(

Verklighetsåtervändning.

De senaste dagarna har känts verklighetsfrånvända på något sätt, och i synnerhet gårdagen. Vi hade skatterätt hela dagen, och först efteråt (idag) fick vi reda på att det inte skulle komma på tentan. Hade jag vetat det så hade jag inte ansträngt mig lika hårt att försöka förstå och minnas allting, utan lutat mig tillbaka och låtit alla begrepp flyta in i hjärnan. Resultatet av all ansträngning blev att hjärnan kändes mosig, urkramad och tom, och som grädde på moset skulle jag sedan spela musik på studentpuben Gula Villan i 6 h, 19-01. Jag var inte alls i form för att spela musik, och inspirationen försvann nånstans vid 23-tiden och jag spelade slentrianmässigt hits från diverse tidsåldrar, säkra kort. Inte bra alls. Det var riktigt skönt att sova idag måste sägas.

Dödstristessen.

Ännu ett inlägg om hur dödligt uttråkad jag är. Har pluggat idag och det är ju såklart bra, men jag är så sjukt trött på att vara sjuk (mina lungor åker snart upp av allt harklande), sysslolös och oprovocerad. Oprovocerad kanske ni tänker då, är inte det bra? Tja, jag har märkt att jag är som mest produktiv när jag är provocerad, arg, upprörd och/eller revanschlysten. Tro mig, om man inte är upprörd över något speciellt för tillfället så kopplas inte den kreativa processen igång, direkt. Plus att jag är sur över att jag alltid kommer på bra saker att skriva när jag sitter på bussen/tuben, och är lika dålig varje gång på att anteckna mina tankegångar så att jag kan utveckla de när jag kommer hem. Nej, nu blir jag nästan arg bara jag skriver. Men det är bra, då kanske jag får något gjort. Tråkigt bara att det är läggdags snart. Men, imorgon är det safariredovisning, och då ska jag vara lite arg när jag står där. Inte rasande, men liksom... "nu jävlar". Det blir nog bra.

Tillbaka till hemmet.

Så var jag hemma igen från Rigakryssningen, som var väldigt rolig.Vill åka igen, om nåt halvår eller så. Laddade precis upp lite bilder på fisboken och äter lettisk choklad. Ärligt talat så gillar jag inte lettisk choklad, jag föredrar Marabou alla gånger.
I Riga så köpte jag, Johannes och Niklas en massa hopplock av lettisk mat på centralmarknaden, som vi skulle käka upp i hytten sen. Det enda som faktiskt gick åt var den inlagda gurkan (som smakade ljuvligt), den rökta ankan var inte lika rolig i hytten som den hade varit på marknaden :( just ja, salamikorven gick också åt, den var fantastisk.

Är faktiskt lite tom i skallen, vet inte vad jag ska skriva. Återkommer säkert med någonting senare. Ja.

International EBM day!

Idag är det som sagt International EBM day, 24/2. Varför det är just 24:e februari är för att det största och mest stilbildande bandet inom EBM-genren heter Front 242, och varför de heter just Front 242 kan ni läsa om här.

Jag har en Spotifyplaylist full med EBM, den är inte så stor men så finns det inte alltför mycket EBM på Spotify heller.

Borde egentligen fira denna dag med en öl, men jag är inte det minsta sugen på den fulöl jag har hemma. Ska jag dricka öl i syfte att fira så ska det vara Witbier. Och Rauchbier. Dyrt, gott.

En låt om EBM-meckat Dessau i Tyskland.

Sim City Dessau: Create your own EBM universe!
(av Torny Gottberg)

Från Thing 242-gruppen på Facebook.

Dagen utan ände.

Monomen – Low Life

Det märks att jag inte haft några lektioner denna vecka. Har pluggat lite men är så uttråkad och slö. En del tycker det är skönt att slippa lektioner, för mig funkar det inte lika bra. Jag vill ha något att stiga upp på morgonen för, känna att jag använder energin till något vettigt. Simma kan jag inte heller göra (simmade i måndags, var tvungen att avbryta p.g.a. ont i öronen, sen dagen efter fick jag muskelinflammation under revbenen och blev ordinerad att vila. FML) och det enda jag ser fram emot är Riga-resan, i princip. Men jag har åtminstone rött hår och mycket fulskratt på lager, alltid nåt. Idag är det ju f.ö. internationella EBM-dagen!

Hårande.

Jag har som mål att innan 31 mars (anledningen till att jag har ett datum är för att jag överhuvudtaget ska börja nånstans) ha min drömhårfärg. Jag har hunnit med två avfärgningar, men håret är inte tillräckligt ljust ännu. Nästan, men ändå inte. Så jag köpte lite hårfärg idag som liknar min nuvarande hårfärg (orange inferno) i hopp om att få en jämn hårfärg över hela håret, och inte vitblond botten-orange toppar. Det är inte alltför vackert. Ska färga imorgon tänkte jag, så jag är vacker och kuttersmyckrig på Riga-resan (varför känns det som att det är trash-varning på den där meningen? Aja, who cares).

Epic Rage Guy

Epic Rage Guy har några år på nacken, men är still going strong.

 

http://www.epicrageguy.com/ 

Damn You Auto Correct!

Började fulskratta när jag såg denna.

Veckan utan lektioner.

För ca en vecka sedan berättade vår utbildningskoordinator att de individuella genomgångarna vi skulle ha 24:e och 25:e februari hade blivit uppskjutna några veckor framåt och därmed även PM-uppgiften, till hela klassens förtjusning. Kvar på den veckan fanns en heldag på tisdagen i kommunikation, resten av veckan var alltså helt tom. Idag fick vi veta att även kommunikationslektionen imorgon blev inställd. Så denna vecka är alltså lika tom som en urdrucken vinflaska. Helt tomt. Det enda vi har att göra är att lämna in två uppgifter via mail imorgon samt arbeta på andra uppgifter som ska lämnas in längre fram.

I helgen blir det Riga!

Tack Metrobloggen.

Då Metrobloggen.se bestämt sig för att lägga ner sin plattform 25:e april så har jag alltså nu bytt till Bloggers plattform. Nytt namn har jag också. Min gamla blogg är http://www.metrobloggen.se/avreagera.